STOCKHOLMSFÖRENINGEN
en tillbakablick på förra seklet.

 

 Första Kvartsseklet:
I och med införandet av frimärket, som kvitto på erlagd postavgift fick det mänskliga samlarintresset ett nytt objekt. Frimärkssamlandet blev snart mycket populärt men det dröjde drygt trettio år innan den första samlarföreningen bildades i landet.

Den 18 september 1886 sammanträffade 7 filatelister och kom överens om att stifta en förening kallad Frimärkssamlarföreningen i Stockholm.

De sju var:

F W Andréen,

J (Juffe) Johansson,

A Moberg

B O Bendix,

F Färngren,

R J Bruzelius,

A von Goeben

Sammanträden hölls därefter den 27 september, 4 oktober och 11 oktober hos olika medlemmar varvid framförallt stadgarna diskuterades. Dessa antogs vid det konstituerande sammanträdet den 11 oktober 1886. Styrelsen bestod av ordförande B O Bendix, sekreterare R J Bruxelius, kassaförvaltare F W Andréen samt köp- och bytesföreståndare H Lichtenstein. Vid stadgeändringar 1888 tillkom två styrelsemedlemmar, nämligen vice ordförande och bibliotekarie.

Bland dem som blev medlemmar det första året var flera som blev ledande vid filatelins utveckling i Stockholm. Medlem nr: 3 F W Andréen arbetade på Centraltryckeriet i Stockholm och den 1 december 1886 utgav han Tidningen för Frimärkssamlare, som antogs till organ i föreningen. Eldsjälen F W Andréen var en god stilist och hade förmågan att få in artiklar med intressant filatelistiskt innehåll. Tidskriften hade en avgörande betydelse för föreningens livskarft. Medlem nr: 4 var "Juffe" Johansson, legendarisk mångårig kassaförvaltare och 1919 donator till föreningen. Medlem nr: 13 var Heinrich Lichtenstein (invald 4 oktober) köp- och bytesföreståndare. Medlem nr: 15 var A W Bodstedt (ordförande 1889-1893), fil dr och adjunkt vid Norra Latin (lärare åt Backman och Zacco, vilka sålde den gula treskillingen till H Lichtenstein). Medlem nr: 29 var M Hafström, föreningens förste bibliotekarie sedermera ordförande 1895 - 1897.

Under första verksamhetsårets dryga tre månader hade föreningen 11 sammanträden i olika medlemmars bostäder. Mötena fick från början i stort sett den form de har än i dag. Köp- och bytesföreningen var synnerligen aktiv och omsättningen 1886 (2½ månad) var drygt 400 kr, ett ansenligt belopp då en ordinär månadslön var 40 kr och en treskillning kostade 4-7 kr. Ur Stockholmsföreningens arkiv framgår bl.a. att H Lichtenstein ur sina egna samlingar år 1886 sålde för 42,39 kr. Vid föredrag i föreningen i våras (1975) påstods att H Lichtenstein i februari 1886 inte hade något förstoringsglas och ändå mindre frimärken. Förvånansvärt då föreningens arkiv antyder motsatsen. För övrigt annonserade H Lichtenstein i Tidningen för Frimärkssamlare nr 2 1891 att han hade mer än 25 års erfarenhet av frimärken.

Föreningens falsifikatsamling, som nu är mycket intressant, påbörjades redan första året efter en gåva av H Lichtenstein. Det första föredraget i föreningen hölls den 28 februari 1887 varvid H Lichtenstein talade om svenska helsaker. Den 1 oktober 1887 öppnar H Lichtenstein frimärksaffär i sin bostad Regeringsgatan 75 A, varefter han den 13 februari 1888 avgår som bytesföreståndare och utträder ur föreningen. Ny bytesföreståndare blev tidskriftens redaktör F. W. Andréen.

Tidskriften utkom en gång i månaden och innehöll artiklar, nyhetsanmälningar, föreningsnytt och annonser. Vid nittiotalets början var medlemsantalet 91 efter en jämn ökning.

Sommaren 1893 anordnades det Allmänna Nordiska Filatelistmötet i Lund under ledning av docent Ernst Ljungström, som även var medlem i Stockholmsföreningen. Docent Ljungström hade i början av 90-talet tillsammans med F. W. Andréen publicerat flera artiklar om de svenska nytrycken och klarlagt deras tillkomst. Stockholmsföreningen representerades vid mötet av F. W. Andréen. Även H Lichtenstein deltog och förevisade sin svenska specialsamling. Han berättade därvid om sin avsikt att med samlingen som grund stifta ett Postmuseum i Stockholm.

Docent Ljungström framförde förslag om att bilda ett Nordiskt filatelistförbund och enligt mötets beslut skulle de olika föreningarna senare besluta i ärendet. I november 1893 meddelade F W Andréen och F O Ulleberg i Kristiania att de från och med nästa år skulle sammanslå Tidning för Frimärkssamlare och Nordisk Frimärksblad till en tidning, Nordisk Filatelistisk Tidskrift. De begärde att föreningen skulle antaga den till sitt organ. Förslaget antogs efter interna strider, men både ordförande A. W. Bodstedt och sekreteraren samt många medlemmar utträde ur föreningen. Nordisk Filatelistisk Tidskrift blev organ för 7 föreningar i Norden. Föreningarna övertog tidskriften den 1 november 1896.


Nordisk Filatelistmöte i Köpenhamn 1897

I början på nittotalet diskuterades mycket i föreningen om möjligheterna att bilda ett Postmuseum. Efter ett upprop undertecknat av H Lichtenstein m.fl om ekonomiska bidrag kunde postvärdeteckenmuseet, som det kallades, öppnas i januari 1895. Museet låg vid Norrmalmstorg i nuvarande MEA-huset. H Lichtensteins försäljning av den gula treskillingen till Ph Ferrari mötte en storm av protester och den utlovade donationen ansågs mer eller mindre värdelös utan den gula treskillingen. Museet blev ej heller långvarigt. Redan den 24 december 1895 meddelades det att H Lichtenstein till Nordiska Museet donerat den samling svenska frimärken som han skänkt frimärksmuseet. Senare sålde Nordiska museet samlingen mot donationsvillkoren och utan att underrätta postverket.

I slutet av nittiotalet började Nordiska Filatelistförbundet knaka i fogarna. Stockholmsföreningen hade svårt att hävda sig mot Lund- och Köpenhamnsföreningarna. Efter förslag av Stockholmsföreningens nye dynamiske ordförande konsul Sixten Keyser utträdde föreningen ur Nordiska Filatelistförbundet. Stockholmsföreningen, som nu hade 300 medlemmar beslöt att ge ut ett nytt svenskt filatelistiskt organ, Svensk Filatelistisk Tidskrift, som utkom med ett nummer i månaden med början den 10 januari 1900. Till redaktör utsågs F. W. Andréen. Föreningens återvunna självständighet under en handlingskraftig ledning medförde en stor medlemsökning och filatelistisk aktivitet men mer om detta i följande nummer.

 Sekelskiftet och epoken Keyser.
Nittonhundratalets ingång var för Frimärkssamlareföreningen i Stockholm en i många avseenden betydelsefull tidpunkt. Föreningen hade den 4 december 1899 utträtt ur Nordiska Filatelistförbundet och skulle ge ut ett eget organ Svensk Filatelistisk Tidskrift, vars första nummer kom den 10 januari 1900. Tidskriften under redaktör F. W. Andréen blev en stor framgång trots att Lunda- och Uppsalaföreningarna höll fast vid Nordisk Filatelistisk Tidskrift.

Stockholmsföreningens medlemstal ökade starkt och på hösten togs kontakt med Göteborgsföreningen. Den 24 november 1900 höll Stockholms- och Göteborgsföreningarna ett gemensamt sammanträde på hotell Eggers i Göteborg. Bland annat framhölls att det vore önskvärt med en centralisering av den filatelistiska verksamheten i landet och en lokal cirkulation i Göteborg. Inför den kommande omorganisationen beslöt Frimärksamlareföreningen i Stockholm den 7 januari 1901 att ändra föreningens namn till Sveriges Filatelist Förening. Keyser framhöll att det gamla namnet hade en alltför lokal prägel som kunde vara ett hinder för föreningens utveckling. Dessutom passade det nya namnet bra då föreningens organ hette Svensk Filatelistisk Tidskrift. Vidare beslöts att lokalavdelningar kunde bildas på orter som hade minst 20 medlemmar. Lokalavdelningen i Göteborg bildades den 31 januari 1901 och i Norrköping den 23 november 1901.

Föreningens sammanträden hade sedan mitten på nittiotalet hållits på Hamburger Börs. Av ekonomiska skäl kunde man inte skaffa en egen lokal förrän 1903 då en lägenhet i fastigheten Grev Turegatan 24 A, f.d. Tattersall, förhyrdes. Tattersalltiden karakteriserades av ett mycket angenämt förenings- och kamratliv, som dramatiskt avbröts 1913 när fastigheten eldhärjades.

Tack vare brandkårens snabba ingripande kunde cirkulationsmaterialet och biblioteket räddas, men lokalerna fick stängas under ett halvår. När Vetenskapsakademin köpte fastigheten år 1919 blev föreningen uppsagd och fick flytta till Nybrogatan 50, där en föreningslokal inreddes. Det blev en standardsänkning, men efterkrigstidens bostadsmarknad var svår.

Cirkulationsverksamheten hade från början varit av största betygelse för föreningen och omsättningen visade en stadig ökning varje år. Omsättningen 1910 var 38.200:-, samma år fick föreningen sin 1000:e medlem. Auktionerna började år 1897 då Keyser skrev det första auktionsreglementet. Man hade ett par tre auktioner om året och de var mycket populära. Sveriges första offentliga frimärksauktion hölls den 11 december 1905 på Tattersall. På grund av auktionsmonopolet administrerades den av bokauktionskammaren. Efter ett par år återgick man till föreningsauktioner. Materialet var ofta utomordentligt. T.ex. den 19 april 1907: Brev med 6 st. 3 sk.banco sålt för 250:-, brev med 3 st. 24 sk.banco sålt för 100:-, brev med 2 st. 6 sk.banco, singel 24 sk.banco, fyrblock 17 öre violett, 17 öre grå med hörnmarginal, fyrblock riksdaler t-13, samt ostämplat 20 på 30 öre ( ej sålt marknadsvärde 250:- ).

Förlagsveksamheten hade inletts med en prisförteckning över Svenska frimärken efter ett beslut den 4 maj 1898. Vanligen användes den tyska Senf-katakolgen men föreningen ville försöka ge ut en korrekt prissättning. 1898 års katalog liksom den följande 1901 upptog både frimärken och helsaker. I 1906 års katalog uteslöts helsakerna. Den första handboken, Sveriges frankotecken 1855-1905, utgavs med anledning av de svenska frimärkenas 50-års jubileum. Verket kom ut i två upplagor varav den dyrare i 200 ex., pris 35:- innehöll en komplett sats 1885 års nytryck. Dessa märken hade av Kungl.generalpoststyrelsen lämnats till föreningen för deras nominella värde. Handboken väckte internationell uppmärksamhet och fick höga pris på internationella frimärksutställningar. 1905 års handbok var ett fint pionjärarbete men ofullständigt. Nyanserna t.ex. var ej tidsbestämda utan redovisades efter färgskalan. År 1909 utlyste föreningen flera pristävlingar för att få underlag för en ny katalog. Frimärkshandlare Harry Wennberg gjorde ett utomordentligt arbete och 1911 års katalogs klassiska del såg i princip ut som idag. Dubbeltrycket 20 på 20 öre upptäcktes dock först 1913 av Wennberg och kom med i 1915 års handbok, som även innehöll helsaker och stämplar.

I samband med det Nordiska Postmötet och öppnandet av det nya posthuset 1903 ordnades en postal utställning. I den filatelistiska delen visade postverket sina samlingar. Frimärkshandlare Lichtensteins uppläggning av samlingarna väckte kritik. Vår förening visade för första gången sin falsifikatsamling på c:a 2000 ex i ett speciellt rum. Erik Gustaf Lannge, en ung postexpeditör, hade tagit initiativ till postutställningen, fick i uppdrag att inrätta ett Postmuseum. Detta öppnades den 15 december 1906 i sju rum i posthuset på Lilla Nygatan 6.

Föreningen hade en mindre utställning vid sitt 25 års jubileum 1911. På internationella utställningar hade flera medlemmar med stor framgång visat sina samlingar. I London 1906 fick dr. A. Levin guldmedalj för sin Sverigesamling. Samma medalj fick baron E. Leijonhufvud i Wien 1911. En annan storsamlare var professor A. Lindström medlem redan år 1886 och som avled 1910. Ur han samlingar köpte baron Leijonhufvud bl.a. den kvartskarta 4 sk.banco, som nu finns på Postmuseum.


SFF´s 25 års jubileum 1911

Sveriges Filatelistförening i Stockholm var omkring 1910 en väl etablerad förening med, inklusive lokalavdelningar, 1.300 medlemmar. Under Sixten Keysers skickliga ledning hade föreningen skapat sig en god social ställning med kronprins Gustaf Adolf och kung George V av England som 1:e hedersledamöter. Föreningen hade i Tattersall en utmärkt klubblokal med egna vin- och spriträttigheter.

Epoken Sixten Keyser fick ett hastigt slut den 24 oktober 1912 då samtliga styrelseledamöter utom ordföranden lämnade sina platser till föreningens disposition då de ej kunde samarbeta med sin ordförande. Den dominerande Keyser hade vid flera tillfällen kommit i konflikt med styrelseledamöter och medlemmar. Krisen löstes genom att konsul Keyser inlämnade sin utträdesansökan ur föreningen varefter de övriga styrelseledamöterna återtog sina avskedesansökningar. Vice ordförande John Wulff övertog ledningen till årsskiftet. Vid årsmötet den 22 januari 1913 valdes Oscar Kraepelien till ny ordförande i Sveriges Filatelist Förening. En ny era började.

 Det andra kvartsseklet
Oscar Kraepelien hade redan vid sjutton års ålder bildat Norrköpings Filatelistklubb och kom med i Stockholmsföreningen år 1894. Han hade i flera år varit expeditionsföreståndare och var mycket uppskattad för sina tal på vers vid föreningens större fester. Med "Kraepis" följde en hjärtligare stämning och många medlemmar som utträtt kom tillbaka. Kraepelien ledde föreningen kraftfullt men smidigt och kvarstod med ett kortare avbrott 1924-26 som ordförande fram till 1937. Således under ett kvartsekel, så det fanns fog för talesättet att Stockholmsföreningen var Oscar Kraepelien.

Man kan väl säga, att föreningen under Oscar Kraepeliens tid njöt frukterna av vad den Keyserska epoken skapat. Särskilt under första världskriget, den så kallade gulaschtiden, flödade punchen på Tattersall och Josef "Juffe" Johanssons "kål", "kål" blev tradition. Inte bara punchen flödade, även expeditionsföreståndaren hade stor omsättning. År 1919 var den över 78.000 kr, mycket då penningvärdet var tiondelen av dagens och medlemsantalet var 1.500.

År 1919 avled de två sista av föreningens stiftare, nämligen urmakaren F. Färngren och "Juffe" Johansson. F. Färngren var son till instrumentmakare Färngren, som gjorde 1855-års tandningsaggregat till skillingbankofrimärkena. "Juffe" Johansson hade sedan 1860-talet samlat frimärken. Bland annat köpte han 1873 på kredit i en antikaffär på Hornsgatan en cigarrlåda med följande innehåll och pris: 400 st. svarta lokalm. à 1 öre, 200 st. bruna lokalm. à 2 öre, 600 st. 24 öre vapen à 10 öre per 100, 5.100 st. 4 skillingar à 10 öre per 100 och slutligen 200 st. 8 skillingar à 2 öre. Sammanlagt 17 Kr. och 70 öre. " Juffe" kom att tänka på lådan då han såg antikhandlarens dödsnotis i Stockholmstidningen och relaterade historien för frimärkshandlare Harry Wennberg. Efter ett möte på Tattersall följde Wennberg med hem till Juffe och köpte lådan för åtskilliga tusenlappar. (Ur "Filatelistiska Meddelanden" av Harry Wennberg.)

"Juffe" Johansson testamenterade 1.000 Kr. till Stockholmsföreningen att användas till en "skål" på hans dödsdag den 12 augusti. Senare år 1937 fick föreningen en betydligt större donation av John Wulff (född 1858), vars avkastning skulle räcka till en middag för den avgående styrelsen. Detta är grunden till den så kallade "Juffemiddagen", som traditionsenligt hålls i mitten av augusti.

En annan betydelsefull medlem blev direktör Nils Strandell. Han hade redan under studentåren kring sekelskiftet blivit medlem i Uppsala Filatelistklubb och senare i Lundaföreningen, men dessa föreningar tillhörde Nordiska Filatelistförbundet och var arga konkurrenter. Strandell hade omfattande filatelistiska kunskaper, goda internationella kontakter och blev redan 1912 kallad till juryn vid internationella frimärksutställningen i London. Hösten 1915 flyttade Strandell till Stockholm och blev medlem i vår förening. Han anlitades mycket ofta som föredragshållare och på trettiotalet började han med kvalitetsbedömning av frimärken. Styrelseledamot blev Strandell aldrig, men var flera gånger adjungerad vid utställningar och kongresser.

Framträdande i styrelsen på 20- och 30-talet var överste G. Gartz, som skrev ett flertal artiklar om nyanser i tidskriften. Dessutom ledde han arbetet med den nya handboken, som kom ut till 50-årsjubileet 1936. Boktryckarna bröderna Gustav och Helge Olofsson gjorde också ett mycket förtjänstfullt arbete, Gustav som värd och Helge som kassör och filatelistisk expert. Bl.a. donerade Helge en nyanssamling / färglikare med skadade frimärken till föreningen. Bland fortfarande aktiva filatelister under 1970-talet, som blev medlemmar redan under 20-talet, kan nämnas frimärkshandlare E.W. Larsson och arkitekten Dag Ribbing.

Efter det att föreningen tvingats flytta från Tattersall hyrdes en lokal i Kvinnoklubbens hus på Nybrogatan 50. Några år senare, hösten 1923, hyrde föreningen en sexrumsvåning i huset Malmskillnadsgatan 46. Medlemmarna blev glada över flyttningen trots medföljande höjd medlemsavgift. År 1928 nödgades föreningen åter flytta från den alltför stora våningen till en trerumsvåning vid Birger Jarlsgatan 4, en trappa upp ovanför restaurang Riche, som även kunde betjäna klubblokalen. Där stannade man bara ett år då man efter en kraftig hyreshöjning flyttade till Drottninggatan 73 A. När Kontoristföreningens hus på Apelbergsgatan 58 blev färdigt i oktober 1932, flyttade föreningen till våra nuvarande lokaler där vi således hitintills stannat i 44 år. Under ett par år under sjuttiotalet hölls dock måndagssammanträdena i Teknologföreningens nya hus på Malmskillnadsgatan.

På initiativ från lokalavdelningarna i Eskilstuna, Örebro och Karlstad genomfördes en omorganisation av Sveriges Filatelist Förening. Den 28 november 1934 antogs nya stadgar, som innebar att det bildades en Riksorganisation för Sveriges filatelister. Lokalföreningarna blev självständiga och stockholmsföreningens dominans minskade. Sveriges Filatelist Förening i Stockholm blev dock ledande ända fram till i mitten av 50-talet, då vår förening bytte namn för andra gången och blev Stockholms Filatelist Förening den 11 maj 1955. Riksorganisationen blev Sveriges Filatelist Förbund den 1 januari 1958.

Vid Stockholmsföreningens 40-årsjubileum 1926 ordnades en stor kongress och frimärksutställning. Festligheterna fick ett lysande förlopp men följdes av en ekonomisk baksmälla, då föreningen åsamkades en förlust på 3.800 Kr. Tack vare donationer av direktör Lagerlöf m.fl. kunde skulden avföras 1932. 50-årsjubileet 1936 firades med en utställning i Ostermans Marmorhallar som generalpostdirektören Anders Örne högtidligt öppnade den 17 september. I utställningen visade bl.a. Fredrik Benzinger, Lars Hedberg och Nils Westberg sina berömda samlingar. Jubileet avslutades med en storstilad bankett för 212 personer i Gyllene Salen i Stadshuset.

Efter det framgångsrika 50-års jubileumsfirandet 1936 tyckte Oscar Kraepelien att det var dags att draga sig tillbaka. En ny generation filatelister tog nu över ledningen.

Vid årsmötet den 10 februari 1937 valdes förutvarande sekreteraren läroverksadjunkt vid Norra Latin fil.dr. Magnus Dahlén till ny ordförande i Sveriges Filatelist Förening i Stockholm. Fil.dr Georg Menzinsky var sekreterare flera år och även ordförande 1945-46. En ungdoms- avdelning organiserades 1943 av Carl Filip Borg och Gunnar Sandberg. Auktionsverksamheten aktiverades när Algot Holmqvist och Dag Ribbing tillträdde som auktionskommitterade 1945.


Magnus Dahlén
1937 - 1944; 1947 - 1958


George Menzinsky
1945 - 1946

I oktober 1943 ordnades en stor medlemsutställning i Ostermans marmorhallar, en propagandautställning utan prisbedömning. Samtidigt pågick i en angränsande avdelning en "Häggutställning" där man visade troféer som Gunder Hägg vunnit i Amerika. I den då rådande "Häggfebern" hade den utställningen betydligt fler besökare. En dag kom en jäktad herre in på frimärksutställningen, betalade entré, köpte program, tittade förstrött på konsul Benzingers storartade samlingar varefter han gick fram och tillbaka. Efter ett tag gick han irriterat fram till ciceronen med reflexionen. - Det är ju trevligt med alla dessa frimärken men var har ni Häggpriserna? Efter en kort information försvann mannen och flera andra likadana besökare lite längre i ansiktet men föreningen fick ett litet tillskott i kassan.

Kort efter utställningen i Ostermans marmorhallar tog Stockholmsföreningen initiativ till att efter utländsk förebild ordna en Frimärkets Dag. Kontakt togs med poststyrelsen varefter disp. C. F. Borg, M. Dahlén och aktuarie P. G. Heurgren utformade ett program. Det första Frimärkets Dag hölls den 3 mars 1944, datumet för att hedra C. G. Treffenberg, som den 3 mars 1823 inför riksdagen föreslog om användningen av stämpelpapper ( frimärken ), som betalning för postavgifter. Förslaget avslogs och de första frimärkena kom istället i England 1840 och i Sverige 1855.

Till svenska frimärkets 100-årsjubileum var svensk filateli moget för en internationell världsutställning. Utställningen Stockholmia 55 på Liljevalchs konsthall blev en stor succé och organiserades av Riksorganisationen Sveriges Filatelist Förening och postverket. Utställningskommisarie var Gunnar Sandberg och Georg Menzinsky var juryns ordförande. Stockholmsföreningen hade värdskapet för Nordiska Filatelistkongressen, som pågick i tre dagar under utställningstiden. Magnus Dahlén, Erik Blomberg och Algot Holmqvist ordnade ett uppskattat program, bl.a. ett cocktailparty på Valdemarsudde. Stockholmia 55 avslutades med en bankett i Gyllene Salen i Stadshuset.

Till Stockholms Filatelist Förenings 75-årsjubileum ordnades i Kungshallen en jubileumsutställning den 14-18 september 1961, kallad FILEX-61. I hedersklassen visade dr. Imre Vajda den gula treskillingen och dir. Lars Hedberg sina skillingbrev. Bland övriga utställare, som även idag (1975) är aktiva, kan nämnas; Gösta Hedbom, Folke Löfström, Arne Molin, Artur Nyström, Arne O Olsson, Ingvar Pettersson och Börje Wallberg. Juryn med bl.a. Georg Menzinsky och Olle Cronsjö slutar sin rapport med följande komplimang: FILEX-61 har hedrat Stockholms Filatelist Förening och filatelin.

För att ge landets samlare tillfälle att meritera sig för världsutställning kommande år, ordnade Stockholms Filatelist Förening 1973 en nationell utställning, FILEX-73 på Postmuseum. Utställningen omfattade 270 ramar med Bengt Litnäs som kommissarie. Utställningens höjdpunkt var fallskärmshoppningen ner i Riddarfjärden med fallskärmsbrev, ett mycket uppskattat inslag.

Efter Magnus Dahléns avgång blev civilingenjör Erik Blomberg ordförande 1958-1962. Åren 1962 - 1964 var ingenjör P.Th. Johansson ordförande. Han efterträddes av civilingenjör Tage Johansson, ordförande 1964 - 1972.


Erik Blomberg
1958 - 1962


Tage Johansson
1964 - 1972

Under slutet av sextiotalet hade medlemsantalet i Stockholms Filatelist Förening en topp på 1.100 medlemmar. Även cirkulationen hade rekordomsättning delvis beroende på ett gynnsamt konkurrensläge då föreningen var befriad från moms. År 1970 hade föreningen värdskapet för förbundsmötet med bl.a. en kvalitetsauktion. 

Tage Johansson efterträddes av direktör Leopold Savenius år 1972, som överlämnade ledningen till flygplatsdirektör Ture Bråland år 1974.


Leopold Savenius
1972 - 1974


Ture Bråland
1974 - 1977

1976
STOCKHOLMS FILATELIST FÖRENING 90 ÅR
Föreningen hade sina lokaler - exp. och sammanträdes- i Kontoristföreningens hus, Apelbergsgatan 58, med möten som nu, andra och fjärde måndagen i månaden samt torsdagskvällar. Ordförande var flygplatsdirektör Ture Bråland.

Förbundet höll till på Stureplan och där basade George B. Lindberg med sin duktiga stab, fruarna Gustavsson i kassan, Ekman och Ståhl i cirkulationen samt Gösta Hedbom som VD.

1976 var ett stort utställningsår med omkring 15 utställningar världen över, och det ju vara lämpligt att börja med vår egen, FILEX 76, som avhölls då som nu på Postmuseum. Tiden 17 sept. - 18 okt.

Föreningen utgav ett speciellt block med våra tidigare Hedersmedlemmar; HM Prins Gustaf Adolf och HM Prince of Wales avbildade samt vårt Kungliga Slott. Blocket var frankeringsgiltigt i England. Tryckt i 5 färger och tecknat av Zlatko Jakus.

Föreningen lät även prägla en minnesmedalj, som även den var graverad av Zlatko. Naturligtvis avhölls en Jubel-Bankett på födelsedagen, lördagen den 18 sept. på restaurang Metropol med ca. 75 deltagare från föreningen. Förbundsordförande George B. Lindberg höll ett bejublat hyllningstal och delade ut medaljer till förtjänta. "Per Fossum" som ställt ut sin berömda Norgesamling på utställningen var även berömmande. Dans med bröderna Dimander till kl 01.00 avslutade festen.

Andra utställningar "här hemma" kan noteras:

UMEÅ-föreningen fyllde 25 år med utställning i oktober-november.
GÖTEBORGS-föreningen fyllde 75år med utställningen GOTHIA 76 i september.
SKAREX 76 i Skara i oktober där vår medlem Artur Nyström erhöll Skaraföreningens stora pris, vilket också var stort. En jättepokal i meterhöjd!

FINLAND hade motivutställning Motiva 76 i april i Helsingfors och ungdomsutställning i Valkeakoski i okt., Nordjunex 76.
NORGE hade motivutställning DRAFNIA 76 i Drammen i november.
DANMARK så, med den Internationella HAFNIA 76 i Köpenhamn i augusti där vår medlem "Per Fossum" erhöll GRAND PRIX INT. i Hedersklassen. (Han tilldelades även Prix d´Honneur d´Europe vid Stockholmia 74.)

Internationellt förekom det flera stora omtalade utställningar och många av våra medlemmar utmärkte sig på förnämligt sätt.

Juvarougen 76 en ungdomsutst. i Rouen, Frankrike i april-maj.
Naposta 76 en Tysk nationell utställning i Wuppertal i april.
Aerophila 76 en flygpostutst. i Frankfurt i maj.
Rhein-Ruhr-Posta 76 en Int. frimärksmässa i Essen, okt.-nov., där George B. Lindberg, Gösta Hedbom och P.A. Erixon deltog i Hedersklassen.

Och så "De Stora";
INTERPHIL 76 i Philadelphia, USA i maj-juni och
ITALIA 76 i Milano i oktober.

På dessa utställningar erhöll Stockholms-föreningens medlemmar flera förnämliga utmärkelser. Hedbom, Bjäringer, Lüning och P.A. Erixon flera Guld och Hederspriser.
A.Olsson, Banfalvy, Nerdrum och I. Adler; Vermiel + Hederspriser
A. Holmqvist, A. Molin, I. Larsson, E. Fromén; Silver och extrapriser.

Senare kom flera av medlemmarna att utmärka sig som Kommissarier och Jurymän både Nationellt och Internationellt.

Vår förening har sålunda hedrats genom flera framstående uppdrag världen över genom åren, ett gott föredöme.
Vi har ju flera "berömdheter" att ta efter; Strandell, Menzinsky, Lagerlöf och Ribbing för att nu nämna några få.
1976 drabbades vår förening och Styrelse av en svår förlust. Den 12 mars avled vår förre klubbmästare och cirkulationsföreståndare Torsten Granström.
Han var mångårig medlem i vår förening och Styrelse, omtyckt och en mycket skicklig filatelist. Han var försäkringsman i AB Skandia sen tidigt 30-tal. Det var han som ordnade gynnsamma försäkringar för både föreningen och dess medlemmar.

Den 1 juni avled Herman Schultz-Steinheil, SFF-Ordförande 1946-1961 och därefter dess VD till 1970 då Gösta Hedbom efterträdde. H. Schultz-Steinheil var en stor expert inom filatelin, skrev flera intressanta artiklar om ringtypsmärkena bl.a. Han var även en av de drivande krafterna och initiativtagarna till Frimärkets Dag.

 1977  Ett Turbulensens år.
Vår föreningsadress var - sedan tidigt 30-tal - Apelbergsgatan 58 med expedition och sammanträden i samma hus, Kontoristföreningens restaurang. Möten varannan måndag som nu och på torsdagskvällarna med öppen expedition för byten och hemlån av häften och litteratur.

Styrelsen:

Ordförande. Ture Bråland

v. ordförande Rune Svahn

Sekreterare Jan Grönwall

Bytesföreståndare Per-Anders Erixon

v. sekreterare Gunnel Mellbring

Klubbmästare Bertil Hammar

Kassör Åke Andersson

Bibliotekarie och falsifikatsamling Gunnar Zetterman

Arkivarie Carl-Magnus Wiklund

Ungdomsledare Kjell Lindberg

Info - bladet Bengt Litnäs

Revisorer var Ivan Rapp och Nils G. Hagbergh och i valberedningen Stig Leijonhufvud, Örjan Lüning och Leopold Savenius.

Varför jag kallat 1977 turbulensens år beror på att styrelsen enligt min uppfattning höll på att röra till det på viktiga områden inom föreningen.
Redan i början av året ifrågasatte man bytesföreståndarens förvaring av medlemmarnas inlämnade häften. De förvarades enligt vissa styrelsemedlemmar på ett oacceptabelt sätt. Inte i tillräckligt säkra kassaskåp. (De största och säkraste skåpen hade auktionskommitterade!!) Så i mars månad avsattes undertecknad av styret.

Man skulle ordna s.k. A- och B-medlemmar. B-medlemmar skulle inte behöva vara anslutna till förbundet. Auktionsverksamheten skulle övergå till mer affärs- och handelsverksamhet. Stadgarna skulle ändras stort. Höja medlemsavgiften kraftigt m.fl. impopulära förslag. Nåväl, jag fick i nåder sköta cirkulationen säsongen ut men blev portad som tecknare i banken, som jag varit betrodd i 15 år. (Personalen i banken undrade ju vad jag var för en skummis) Ansvaret tog kassören hand om, som visste alltför väl hur det hela skulle skötas i framtiden.

På hösten skulle nyordningen startas och inför årsmötet den 26 september framläggas för medlemmarna och fastställas.
Dagarna innan mötet förklarade revisorerna för Ordföranden hur man tänkte agera. Ordförande lämnade då in sin ansökan om att avgå som ordförande och kunde ej heller på grund av andra uppgifter ej heller närvara vid årsmötet.

Rolf-Bertil Eklund, Sfb´s ordförande valdes till att leda årsmötet.
När revisionsberättelsen upplästes uppstod den verkliga turbulensen

Jag citerar delar ur berättelsen:
".......ekonomiska transaktioner vi inte kan godkänna"
"Vi föreslår, att bytesföreståndaren erhåller full och tacksam ansvarsfrihet......."
"Vi kan tyvärr inte föreslå årsmötet att bevilja styrelsen ansvarsfrihet"

Stockholm 77-09-07.
Ivan Rapp Nils Hagbergh

Livlig diskussion uppstod där ansvariga sökte försvara sina misstag. Flera personer uttalade sitt fulla stöd för bytesföreståndaren.
Det hela slutade med att alla i styrelsen avsattes utom Rune Svahn och undertecknad.
Örjan Lüning presenterade valberedningens förslag till ny styrelse, vilken med acklamation godkändes.

Vi konstituerade oss följande dag enligt nedan:

Rune Svahn: Ordförande, arkivarie
Carl von Knorring vice Ordförande
Yngve Hedberg Sekreterare
Lennart Gullander vice Sekreterare
Per-Anders Erixon Bytesföreståndare
Karl-Gunnar Lindqvist Kassaförvaltare
Gösta Hansell bitr. Kassaförvaltare
Gunvor Oddby Klubbmästare
Lennart Pettersson Bibliotekarie och bitr. ungdomsledare


Rune Svahn 1977 - 1983

Och en ny angenämare tid gicks till mötes. Det var ett oroligt och bekymmersamt år 1977.

1978
Efter "uppståndelsen" inom vår styrelse 1977 kunde vi återgå till sedvanliga traditionella seriösa och vänskapliga umgängen igen och arbetet återgick till gamla former.

Under året fyllde två av våra gamla trotjänare viktiga år och först uppvaktade vi vår styrelsekollega, arkitekten Dag Ribbing på 80 årsdagen den 10 april. Dag var ju en mycket skicklig filatelist och anlitades både i vår expertkommitté och auktionsdito under många år. Han var dessutom en underhållande föredragshållare, och kunde många områden och hade dessutom flera mycket förnämliga samlingar inom skilda områden.

Vår förre ordförande Leopold Savenius fyllde 70 år den 8 oktober och uppvaktades även han under gemytliga och trivsamma former. I hans hem på Regeringsgatan var jag alltid välkommen på trivsamma frimärksträffar. Det enda märket han saknade i sin Sverigesamling var en äkta 24 skilling!! ( Han hade en reparerad!).

SFF-kongressen avhölls i Örebro. Där höll den kände professorn Diego Carlström från Karolinska Institutet, ett mycket intressant föredrag om Svenska falska skillingar bland annat. Tidigare hade dåvarande Postmuseichefen Gilbert Svensson fastslagit att den gula treskillingen absolut var falsk. Detta kunde ju bl.a. Prof. Carlström - med flera förresten - bevisa att så ej var fallet.

Bland de stora utställningarna detta år bör framhållas:
CAPEX 78 i Toronto där John-Jacob Engelau erhöll Grand Prix för sin enastående Danmarkssamling. Jag hade där nöjet att få deltaga som juryelev, mycket lärorikt.
NIDARØ 78 i Trondheim, där George B. Lindberg fick mottaga Norska förbundets högsta utmärkelse "SØLVØVEN" för sina enastående insatser inom filatelien.
PRAG 78 i Prag där Gösta Hedbom och jag fick båda Guld och Hederspriser.

Stora framgångar och hedrande insatser för vår Stockholmsförening.

 Mera kommer !!!